21 april, 2022

Om bagagerumsmatta

Vi har återupptagit traditionen igen. Ja, när jag säger det är det säkert redan många av er som förstår vad jag åsyftar. Några kommer förstås inte att förstå, och det är för er jag nu gör en liten återkoppling: Så, jag har alltså en tradition med mina barn. Vi läser sagor. Inget konstigt där. Det är förmodligen den mest vanliga traditionen efter julafton i det här landet. Däremot har vi en liten twist på det hela. Jag improviserar nämligen merparten av de historier jag berättar. Jag skulle säga att detta är till 20% barnens glädje och 80% min egen. Senast jag berättade en saga handlade den om bagagerumsmattor. Har ni hört någon saga om det någon gång? I så fall måste ni höra av er. Varför blev det just bagagerumsmatta som föll offer för sagan den här kvällen? Jo, av samma anledning som det alltid beror på. Det var helt enkelt det jag tänkte på först. Det är så jag gör. Jag går på badrummet och borstar tänderna. När jag gör det stirrar jag in i mina egna ögon som tittar på mig i spegeln. Sedan tänker jag. Den här gången kom jag att tänka på min bagagerumsmatta. Jag kom att tänka på att den borde bytas ut eftersom den är ganska rejält sliten. Jag måste köpa en ny bagagerumsmatta. ”Men varför tänker jag inte på vad jag ska berätta för historia istället?” tänkte jag. Sedan insåg jag förstås att bagagerumsmattan skulle bli just detta. Det var dock en rejäl utmaning, skulle det visa sig. Kanske var det för att jag inte riktigt har någon annan berättelse att hämta inspiration ifrån. För jag vågar nog gissa att det inte finns en enda saga om bagagerumsmattor som berättats förr. Återigen, om så är fallet måste ni berätta detta för mig. Hur som helst skulle det bli vad som blev sagans tema den här gången. Jag spottade i handfatet, torkade mig ceremoniellt runt munnen och gick mot barnens rum. De var uppspelta, det hördes lång väg. De var uppspelta och jag var nervös, där har ni balansen i rummet. Jag klev in och presenterade ämnet bagagerumsmatta för min publik. Det fick delade recensioner, kan man säga. Jag berättar mer om detta nästa vecka.

Läs mer »