Lisa har sett fram emot sin badrumsrenovering, framför allt att få sätta sin personliga prägel på rummet. Det var kanske inget större fel på det gamla badrummet, men omodernt och så blir det ju såklart slitet efter ett tag och det är förstås roligare med nytt och fräscht, så badrumsrenovering fick det bli. Lisas inredningsstil är full av färg och mönster och hon gillar att välja element som påminner henne om de resor hon gjort, så även nu har hon valt kakel med mönster och en färgsättning som kan få vilken cirkus som helst att blekna. En del gör sin

Kunde det vara så väl att man fick hitta rätt någon gång? Detta var tanken som genomsyrade hela Kims morgon. Hon hade vaknat redan klockan 05:30 av en omedelbar känsla av att ha gjort fel. Det var inte ovanligt för henne att oroa sig. Hon kunde ibland till och med oroa sig över om hon inte oroade sig. Att något skulle vara fel då. Idag var det dock en speciell dag. Det var nu precis 3 dagar sedan hon anlänt till Stockholm med nattåget och första dagen inom fasadrenovering skulle börja. Kanske var det hennes sömnbrist som orsakade det men

Ni kommer inte att tro mig. Minns ni att jag för ett tag sedan skrev att jag fått ett väldigt märkligt telefonsamtal om en leverans? Fram till igår trodde jag att jag kunde lägga detta bakom mig. Ni vet, ett klassiskt engångstema för bloggen som absolut inte behöver behandlas fler gånger. Så visade det sig att det inte var. Nu hände det nämligen igen. Det ringde på min telefon kl 09:15 på morgonen. Jag låg och stensov eftersom jag hade jobbat halva natten. Sömndrucket svarade jag och bad mannen i andra änden att upprepa vad han just sagt: Mitt i

Jess kunde inte förstå hur Adam hade mage att säga något så dumt. Eller det var nog inte det att det var dumt, utan snarare otydligt. Vad betydde det ens? Att flytta enstaka möbler i Stockholm, är det en term eller vad hade hon missat? Detta frågade hon också. Hon tänkte inte ge sig på den här fronten. Tre sekunders tystnad följdes av att Adam tog ton: Han visste minsann vilka knappar han skulle trycka på. En storebror vet väl sånt, antog hon. Farmor var en soft spot och om flytt av enstaka möbler i Stockholm skulle ske för henne

Nostalgi är inte riktigt min starkaste sida. Detta skulle de flesta som känner mig kunna skriva under på. Jag talar sällan om det som varit eller hur jag känner inför händelser som skett. Kanske bottnar det i en jävla oförmåga att ens minnas de här händelserna. Jag vet inte. Jag vet i alla fall att jag inte är nostalgisk. Så mycket har jag förstått om mig själv under mina första 30 år. Med detta sagt ska jag bryta mönstret. Jag kommer idag att tala om en tid som jag tror att de flesta av er aldrig hört om tidigare: Tiden

Så tog Birgitta ton när det allra första mötet om den nya brandskyddsbeskrivningen skulle äga rum i bostadsrättsföreningen. Hon hade en ton som skvallrade om att de haft sådana möten förut, men så var inte fallet. Hon ville alltid göra sig så märkvärdig, tänkte flera runt bordet. Nåväl, mötet var nu påbörjat och brandskyddsbeskrivning stod på agendan som det enda ämnet. De hade avsatt hela 2 timmar åt det så det fanns en tro om att detta skulle ta lång tid. Eller.. Kanske man ska kalla det en risk, snarare. En hand räcktes upp och när man med blicken följde