Kontorsbodarna

Share on facebook
Facebook
Share on google
Google+
Share on twitter
Twitter
Share on linkedin
LinkedIn

Sagor ska berättas. Vill det sig riktigt väl så ska de dessutom berättas improviserat. Så blev det igår när jag skulle natta min 6-åring. Då var det, tyckte han, dags för en historia som jag ”plockar ur luften” som jag brukar uttrycka det. Historien skulle handla om kontorsbodar. Jag vet inte varför det var just det som kom till mig. Kanske var det någon på jobbet som hade talat om kontorsbodar och det var därifrån jag hämtade inspiration. Vem vet? Vem vet var sagorna kommer till mig ifrån. Från luften såklart.

Hur som helst. Jag förslog ämnet kontorsbodar och det togs emot med öppna armar. Detta trots att jag är övertygad om att han inte har en aning om vad det är för något. En bra historia är en bra historia. Jag sköt från höften och satte igång. Här är sagan jag berättade:

Det var en gång en värld, och inte vilken värld som helst. I den här världen var det mesta uppochner. Man åt stek med sked och soppa med gaffel, men det var inte det konstigaste. I den här världen var det nämligen djuren som var dominerande, och människor som var ”husdjur” – om du förstår vad jag menar.

Javisst, längs Skeppsbron i Stockholm (ja, Stockholm fanns även i den här världen) gick djuren med sina familjer på lördagseftermiddagarna. De tittade in i de små kontorsbodarna där människorna satt och gjorde människosaker. Det var lite svårt för dem att förstå vad som faktiskt försiggick där inne. Kontorsbodarna var således en mystisk företeelse, därav lockade det så mycket folk (förlåt.. ”djur”). Hela gatan var full, och allt från kameler till sorkar sträckte på sig för att få se de där söta människorna i sina kontorsbodar.

Det vändes på papper, det dracks någon konstig varm, svart dryck. Den där drycken tycktes drickas hela tiden. ”Det är säkerligen något slags livselixir för dem” tänkte fru Bäver där hon stod med sin syster och svåger. Det var kul för henne att komma ut nu när det hade varit så mycket med herr Bäver och hans sjukdom där hemma. Fint att de tog med henne ut att se kontorsbodarna. De där kontorsbodarna hon hört så mycket om nere vid Dammen. I den här världen kallades nämligen Slussen för Dammen.

Jag hinner inte berätta mer om kontorsbodar och människor och djur idag. Jag får lov att återkomma imorgon igen. Ha det bra till dess, allihop!

Mer att upptäcka

Att arbeta med dödsbo i Stockholm

Jag har valt att grotta in mig i min egen historia. Detta hör, som de flesta av er vet, inte till vanligheterna.

När jag ger julklapp till pappa

Efter förra inlägget om pappa och de julklappar jag köpt till honom har många frågor trillat in. För er som missat inlägget

Iphone x skal på menyn?

Jag känner en man som heter Leffe, han är mycket speciell. Hans hobby är att uppfinna recept på annorlunda ingredienser. Hans senaste